15. En kraftig modifiering? – Om vattenkraftens miljöanpassning

Välkommen till det 15:e avsnittet av Miljön och juridiken där vi diskuterar (om)prövningen av vattenkraftbranschens miljötillstånd.

En omprövning av vattenkraftens tillstånd – som ur miljöperspektiv ofta är en första prövning eftersom miljöhänsyn spelade lite eller ingen roll när många äldre tillstånd beslutades – påbörjades 2022 och beräknas pågå flera decennier. Syftet är att ge branschen ”moderna miljötillstånd” och därmed skapa förutsättningar för att Sverige på sikt ska kunna efterleva EU:s ramvattendirektiv.

Vid utformningen av prövningsprocessen var det ett tydligt fokus på att fullt ut utnyttja de möjligheter EU-rätten ger till undantag och lägre krav för att minimera påverkan på elproduktionen och vattenkraftens bidrag till reglering av elsystemet. Omprövningsprocessen har emellertid pausats för att ytterligare se över balansen mellan å ena sidan vattenkraftens elproduktion och å andra sidan förutsättningarna för de arter och ekosystem som påverkas av vattenkraftsanläggningar. I augusti 2024 remitterades förlag på författningsändringar för att ytterligare minska omprövningarnas påverkan på elsystemet.

I det här avsnittet gästas vi av Henrik Josefsson, universitetslektor vid Uppsala universitet, som forskar bland annat om vattenkraftens miljöreglering. Med Henriks hjälp försöker vi få klarhet i hur de normer och undantag som föreskrivs i ramvattendirektivet påverkar förutsättningarna för vattenkraften. Hur samspelar vattenförvaltningen, med dess beslut om klassificering av vattenförekomster, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram med de tillståndsbeslut som miljödomstolarna ska fatta för enskilda vattenkraftsverksamheter? Och hur kommer det övergripande målet om att inte minska kraftproduktionen med mer än maximalt 1,5 TWh in i processen?