17. Att styra mot hållbara investeringar – om EU:s taxonomiförordning och det så kallade omnibusförslaget

Vi ägnar det 17:e avsnittet av Miljön och juridiken åt EU:s så kallade taxonomiförordning, eller förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar som den heter mer formellt. I taxonomiförordningen och tillhörande delegerade förordningar fastställs kriterier för att avgöra om en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar. Det blir i sin tur avgörande för om en investering i verksamheten kan kallas hållbar. Syftet är att på ett strukturerat sätt styra investeringar mot hållbara verksamheter. Men att förstå hur den här rättsliga regelringen ska fungera i praktiken, hur den påverkar företag och investerare och vilken betydelse de regelförenklingar som just nu behandlas inom EU kommer att få är inte enkelt. Till vår hjälp har vi Malou Larsson Klevhill, biträdande professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och universitetslektor vid Uppsala universitet. Malou forskar om finansmarknadsreglering och har även erfarenhet av att arbeta mer praktiskt med finansiell reglering som ämnesråd vid Finansdepartementet.

Taxonomiförordningen diskuteras ofta tillsammans med EU:s direktiv om företagens hållbarhetsrapportering, kallat CSRD och direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet, CSDDD. Vi fokuserar i avsnittet på taxonomin men sätter också in den i en större kontext. Inte minst är det relevant eftersom alla dessa rättsakter är föremål för omförhandling utifrån EU kommissionens så kallade omnibusförslag som syftar till att förenkla arbetet med hållbarhetsrapportering och minska företagens regelbörda. Men vilka effekterna faktiskt blir tycks vara långt ifrån givet.

För att komma i kontakt med oss som gör podcasten kan ni skicka ett mail till aron.westholm@law.gu.se